Lyngby Borg - Slottsbacken

 

I Lyngby, på Gamlegårdens ägor, finns resterna av en gammal medeltidsborg, som har kallats Lyngby Borg. Ibland kallar man resterna för slottsruin, men det kan väl inte anses riktigt korrekt, för det finns ingen egentlig ruin att tala om, utan bara underjordiska rester efter grundmurar och, någon halvmeter ner i marken, rudimentära rester från det som kan ha varit golvet i slottsbyggnaden.

 

Det har skrivbordsforskats och skrivits en del om borgen. Exempelvis har Christer Olofsson skrivit en artikel benämnd “Borg att gräva ut” i Gärds härads hembygdsförenings årsbok 1966 och Tor Flensmarck har i samma förenings årsbok 1982 skrivit om “Lyngbygård i Everöd “ under samlingsrubriken “BORGAR I GÄRDS, DEL II.” I en artikel “Socknen (Everöd) under medeltiden” har också Lyngby borg behandlats.

 

Resterna av borgen ligger i en sandbacke, som i folkmun kallats “Slottsbacken”. Någon egentlig utgrävning av backen har inte ägt rum förrän nu, somrarna 2008 och 2009. Ingen vet därför hur borgen har sett ut, och det kommer man förresten antagligen inte heller att få fram vid utgrävningar, varken nu eller senare. Man tror att borgen kan varit en tornborg i tegel liknande den kungliga borgen i Sölvesborg, fast mindre. Borgen i Sölvesborg tros ha sett ut så här:

 

Lyngby Borg revs i slutet av 1400-talet, varför vet man inte, det finns olika teorier. Den ingick av allt att döma i vad Christer Olofsson kallar “äldre kommunikationssammanhang” och bör då, tillsammans med liknande borgar ha utgjort ett strategiskt skydd längs huvudvägarna. Den väg det här är fråga om kom söderifrån från Vittskövle, gick här i Lyngby över ett vadställe i Mjöån, fortsatte mot Gärds Köpinge och gick över Köpinge Pråm vidare in i Villands härad. Kanske miste borgen sin strategiska betydelse vid ändringar i vägsträckningar och kommunikationer. Teglet från rivningen lär ha använts vid byggandet av Vittskövle slott.

 

Man vet alltså mycket lite om hur borgen kan ha sett ut. Däremot finns en hel ägaredokument och uppgifter om ägarelängder och ägarebyten genom köp, giftermål, arv, “konservering“, obestånd, etcetera. Även i dessa avseenden är dock uppgifterna delvis ganska osäkra och bygger till en del på antaganden. Lyngby och Skåne var ju danskt på medeltiden och namnen som förekommer i dokumenten klingar naturligtvis utländskt, såsom Moltke (Mölteke), Uffe Olufsen, Offo de Gryndelstada (Gringelstad), Galen, Truidsen etcetera. Den förste ägaren, som dokumenterats ordentligt, hette Niels Bendiksen (Bendicsön).

 

Hur som helst, Lyngby var av allt att döma en viktig ort på medeltiden.

 

Slottsbacken har i gångna tider - och kanske också senare (?) - i folktron omgärdats av mystik och historier om spökerier. Det har sagts att ett fyrspann, draget av svarta hästar, synts och bullrat på gamlegårdsvägen öster om backen. Ett försök till utgrävning, som gjorts under 1940-talet, och där utgrävningshålet för övrigt fortfarande finns kvar, sägs ha fått avbrytas, därför att röster inifrån backen uttalat varningar. En eller flera av utgrävarna påstods så sent som på 1950-talet ha avlidit strax efter utgrävningsförsöket.

 

Hur som helst, de arkeologer som nu, 2008 och 2009, gör utgrävningar, låter sig inte skrämmas av spökhistorier.

Rapport om utgrävningarna kommer förhoppningsvis inom något år.

 

På förmiddagen den 6 oktober gjorde medarbetare från Sockenföreningen ett studiebesök vid de pågående utgrävningarna på och vid Slottsbacken. Vi blev vägledda och informerade av arkeologerna på platsen.

 

                             Initiativ och kontakter till mötet hade tagits av Lasse Brettell. Här följer några bilder från besöket.

 

                           

 

    

 

 

Efter besöket vid utgrävningarna gjordes en tur runt fälten kring Slottsbacken. De bör ju ha ingått i miljön runt borgen. Först några bilder om hur det såg ut på 1940-50-talen.

 

 

 

   Så ett par bilder från dagens slottsbacksmiljö. Mer eller mindre torrlagd och bevuxen med alar och sly.

                                                                      

   Här låg barnens och ungdomarnas badplats på 1940- och 1950-talet. Inga stora badmöjligheter här i dag inte.

                                                                                                             

                                                                                            Text och foto: Arne Palm