FÖRENINGSLIVET I EVERÖD 

Vi har försökt kartlägga och beskriva det föreningsliv som växt fram och ibland också försvunnit i socknen från 1900-talets början och fram till skrivande stund. 


Vi har funnit aktiviteter för fysisk och mental träning såsom idrottsförening, gymnastikförening och bouleklubb. I tidningsurklipp från 1973 kan man läsa att Everöds skytteförening firar sitt 25:e verksamhetsår.

Allt som oftast skrevs det också under några årtionden i pressen om resultat från Everödsortens bridgesällskap som tävlingsspelat i Degeberga tingshus.

Inom scoutrörelsen har många barn och ungdomar fostrats och fått uppleva natur och kamratskap.

Det finns också ett antal föreningar som bildats för att på något sätt tillvarata byfolkets intressen. Under 1950-talet växte det fram andelsföreningar för frys- och tvättstuga. Det har funnits vattenföreningar och även idag finns det villa- och vägföreningar. I socknen har också funnits en förening för bygdens hantverkare/småföretagare. Dessa intressen bevakas numera av större föreningar.

Sedan 1985 finns en sockenförening som dokumenterar svunnen tid. Det finns också ett relativt nystartat byaråd (en samverkan mellan byns föreningar) för att tillvarata bygdens intressen.

Från och till har nykterhetsrörelsen och politiska föreningar engagerat bybefolkningen.

I början av 1950-talet bildades ”Gammeldansens vänner”, här dansades det fram till 1983, då föreningen upphörde. I byn finns också en mycket aktiv pensionärsförening.

I följande texter beskrivs de större föreningarnas verksamhet och personer som engagerat sig i föreningslivet. Till vår hjälp har vi haft föreningarnas verksamhetsberättelser och Everöds IF:s jubileumsskrifter 1949 och 1979. Vi har också hämtat information via tidningsurklipp och reportage, främst av vår mångårige lokale reporter, Georg Sandberg. Från Tore Franssons stora negativarkiv har vi hämtat en del foton. Medlemmar i föreningarna har också bidragit med foton och sina minnen 

FRÅN FORNTID TILL NUTID

 

Ca 8 000 - 3 000 f Kr

(Mesolitiska tiden)

Genom fynd av för denna tid typiska stenredskap kan de första bosättningarna i Everöds socken spåras. Boplatser på båda sidor om Mjöån nära åmynningen vid Helgeå, vid Fridhem (Lyngby 18) och Skogsmagård (Everöd 19), samt en boplats vid Hospitalfästet i närheten av Everöds mejeri.


Ca 4 200 – 2 300 f Kr

(Yngre stenåldern)

Tidstypiska fynd av stenverktyg visar spår av de första bönderna i socknen. Troligen fanns dessa s k ”fiskare och deltidsbönder” längs Mjöån i både Lyngby och Everödstrakten


1 800 – 500 f Kr

(Bronsåldern)

Stenredskap, våra i rikt antal och fortfarande synliga gravhögar samt s k skålgropsstenar eller älvkvarnar visar spår av bronsålderns folk.


500 f Kr – 1 050 e Kr

(Järnåldern)

 Ett järnåldershus (grophus) omedelbart väster om kyrkan påträffades vid vägarbete 1954. Järnåldern införde skeppssättningar som gravform och en skeppssättning finns alldeles norr om Everöds by på Urnvägen. 


1000-talet

Redan på 1000-talet nämnde Adam av Bremen i sitt verk om Ärkestiftet att det i Skåne fanns 300 sockenkyrkor. Dessa var av trä, s k stavkyrkor. Det finns inga rester av en sådan i socknen. 


1100-talet

I slutet av detta århundrade byggdes Everöds stenkyrka. Eftersom träkyrkorna inte hade någon längre livslängd och försvarsmöjligheterna var torftiga, byggdes stenkyrkor. 


1200-talet

I början av 1200-talet skapades det romanska kalkmålerierna i de flesta skånska kyrkorna, så även i Everöds kyrka. Böndernas gårdar förvandlades så småningom, från stolp- eller grophus, till de för Danmark och Skåne typiska kringbyggda korsvirkes- och bålegårdarna. Everöds socken nämndes i medeltidsdokument för första gången år 1228. Namnformen var då Aewaerthe. 


1300-talet

I Lyngby, som då skrevs Ljungby (1377), låg en borg med tillhörande lantgård. Adeln spelade en stor roll i denna tid, både som försvar utåt och som ordningsmakt inom socknen.  


1400-talet

På grund av en spricka i kyrkans torn, byggdes under senare medeltiden en strävpelare vid sydvästra hörnet av tornet. Vapenhuset på södra fasaden kom till. De gotiska tegelvalven, som förstörde de gamla kalkmålningarna, restes också. Från 1422 dateras socknens äldsta bevarade gårdshandling. År1448 tillskrevs Snattarp till Everöds socken. 


1500-talet

Efter 1536 genomfördes reformationen även i Everöds socken. Då predikan fick en dominerande plats i högmässan, byggdes vid slutet av 1500-talet predikstolen och bänkarna (år 1611) i kyrkan. Även altartavlan är från 1500-talet. År 1548 flydde den siste ägaren av Lyngby borg, Jep Tordsen Sparre, till Sverige och senare till Frankrike och Tyskland, på grund av att han begått flera dråp. På slutet av 1500-talet raserades Lyngby borg. 


1600-talet

Omkring 1640 hade vi krigstillstånd i Everöds socken, liksom i hela Sverige. År 1658 tillföll Skåne Sverige. Dåvarande kyrkoherden Sten Pedersen Sommer led särskilt under krigsåren i socknen. Den 14 maj 1690 brann halva Everöd och 14 gårdar lades i aska. Indelningen av de svenska ryttarna i de skånska byarna och således även i Everöds socken, vållade oftast stora bekymmer. Så blev, 1697, ryttaren Hindrich Adolph von Broberg avrättad på Lyngsjö galgbacke. Han hade nämligen brutit sig in i Vittskövle kyrka och begått stöld. 


1700-talet

År 1725 byggdes det första skolhuset i Everöd. Beslutet hade fattats av Everöds sockenstämma. Dåvarande kyrkoherden Per Collin bekostade uppförandet av skolhuset på Everöd 9. Även skolmästaren fick sin lön av Per Collin. År 1754 byggdes nykyrkan. År 1759 tillkommer en exakt och tillförlitlig karta över både Everöd och Lyngby. Omkring denna tid förbereds redan de omfattande jordreformerna över hela Sverige.  


1800-talet

Omkring 1840-1850 var jordskiftena slutförda i Everöd och Lyngby. 1844 byggdes ett nytt skolhus på samma plats som det gamla. Pontus dela Gardie bekostade all tegel. Ritningarna utfördes av byggmästaren Cederholm. 1803 byggdes vår nuvarande prästgård. Den gamla prästgården, som byggdes år 1667 hade börjat bli fallfärdig. 1881 byggdes järnvägen mellan Karpalund och Degeberga över Skepparslöv, Tollarp och Everöd. 1890 öppnades Everöds första telestation. 


1900-talet

Vid sekelskiftet växte en liten småindustri fram i Everöd. Snickerifabrik, bryggeri, tunnbinderi, trävaroaffär, skomakeri mm. År 1940 invigdes den nuvarande skolan i Everöd. I den förra skolan, från 1851, flyttade distriktssköterskan in. På 1910-talet etablerades ett frivilligt brandförsvar med handpumpspruta. 1923 bildades Everöds frivilliga brandkår med Ivar Jönsson (Egborn) som ordförande. 1929 bildas Everöds idrottsförening. År 1971 överlämnas Everöds kommun, av fullmäktigeordföranden Algot Andersson, till Kristianstad.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

lantbruk i byn

 

Järnväg i Everöd, en kortfattad historik

 

Ångspårvägsidén :

 På 1880-talet kom ångspårvägside`n till som ett billigare alternativ till traditionell järnväg. Ångspårväg innebar normalspårig järnväg med lättviktigt material på klen räls. Den låga farten ( c:a 20 km/tim )gjorde att banan inte behövde vara inhägnad till skydd för djur.Tågen bestod oftast av ångvagn med utrymme både för passagerare och gods. Stationerna var enkla och bemanningen liten.Gärds Härads Jernväg bildas :Den 5 mars 1881 hölls konstituerande sammanträde för bolaget. Interimsstyrelsen bestod av bl.a Ryttmästare G Stjärnsvärd,Vittskövle ( ordf. ) Greve Raul Hamilton, Ovesholm, Greve J. de laGardie, Maltesholm och lantbrukarna Ola Larsson V. Vram och Fajer Nilsson, Lyngby med Raul Hamilton som största entusiast. Ett av de grundläggande skälen att bygga järnväg var jordagodsens och bränneriernas transportproblem. Byggandet av denna ångspårväg av s.k Rowan-typ gjordes av firmanWessel & Posse. C.a 700.000:- kronor hade skaffats och skulle räcka både till bana och rullande material.
Material och byggnader vid starten.Följande inköptes:

1 lok av Nydqvist & Holm (NOHAB)

2 ångvagnar av Scandia

2 personvagnar av AB Atlas

20 godsvagnar av olika typ av AB Atlas

Loket som fick namnet ” Gärds ” var av unik typ tillverkad i endast sju exemplar. Det vägde 20 ton men hade 4 drivhjul och en fyrhjulig boggie fram för att belasta spåret så lite som möjligt. Ångvagnarna som alltså var personvagnar med egen ångmaskin, hade plats för 40 passagerare och bestod av maskinrum, postkupe´, förstaklass och tredjeklasskupéer. Resgodset förvarades i lådor under vagnen, och sommartid kunde även passagerarna färdas på taket. Ångvagnarna fick namnen ”Mickel” och ”Tjuren” p.g.a ångvisslornas läten. Personvagnarna var små och avsedda för reservtjänst efter loket om någon ångvagn skulle haverera. Godsvagnarna var bara 5 meter långa och lastade 5 ton. Förutom täckta och öppna vagnar fanns boskapsvagnar med höga sidor med luftspalter. Spåret var klent, 13.4 kg per meter räls mot vad som används idag, c:a 45 kg per meter. Sliprarna var av kluvet rundvirke. Stationshusen var låga, trånga tegelbyggnader som innehöll väntsal,expedition, bostadsrum och kök.

Utvecklingen genom tiderna.

1881.

Den första biten som byggdes var från Karpalund via Skepparslöv,Tollarp, Everöd till Degeberga. Denna sträcka stod klar den 6/12 1881. I Everöd passserade den gamla stationen på Urnvägen och fortsatte i förlängningen på Anna-Stinas väg korsade Prinsessvägen och fortsatte över Mjöån öster om Axeltorps bränneri.

1883.

Sträckan Everöd - Åhus invigdes 18/12 1883. Linjen Tollarp - Åhus blev nu huvudbana eftersom man fick förbindelse mellan Åhus och Kristianstad. Trots en lång omväg och en restid på två och en halv timme blev det ändå ett bra alternativ till den ångbåtstrafik på Helgeå som var den enda förbindelsen tills Kristianstad - Åhus järnväg byggdes 1886.

1886.

Hörby-Tollarp och Hästveda-Karpalund Järnväg öppnades och möjliggjorde tillsammans med Höör-Hörby Järnväg en förbindelse mellan Åhus och Höör, vilket gynnade Gärdsbanan.

1888.

Ett särskilt spår lades till Maltesholms Cementfabrik eftersom trafiken till Åhus därifrån var stor.

 

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

1890-talet.

Eftersom man måste öka tåghastigheten rätades många kurvor ut man lade kraftigare skenor och satte upp nya signaler. Det blev nu mera järnväg än ångspårväg. Gärdskan körde nu huvudsakligen som lokal-tåg efter ”Gärds” och de nya loken ”Åhus” och ”R.Hamilton”. Ång-vagnen ”Mickel” gick som lokaltåg mellan Everöd och Degeberga.

1898.

Gärdsbanan med flera gick upp i det nystartade ÖSJ- Östra SkånesJärnvägar. Namnet ”Gärdskan” kom sedan att användas på sträckan Tollarp-Everöd-Åhus. Här behöll man de gamla tågsätten eftersom banan och då särskilt bron över Helgeå vid Hernestad, inte tålde höga axeltryck.

1901.

Everöds nya stationshus byggdes (nuvarande biblioteksfilialen). Linjen Långebro-Everöd byggdes av ÖSJ. Detta föranledde en ny sträckning av järnväg genom Everöd vilken är identisk med den man kan se idag.

1936.

Maltesholms Cementfabrik hade lagts mer och Gärdsbanans betydelse minskade därmed. Den 30/6 lades Tollarp-Åhus och Skepparslöv-Karpalund ner. Det mesta revs upp.

1967.

Skepparslöv-Tollarp revs upp. Persontrafiken hade upphört 1961.

1972.

Persontrafiken upphör på Långebro-Everöd-Degeberga på nyårsdagen 1972. Everöds järnvägsepok var därmed slut. Numera går endast vissa godstransporter där.

 

Vad hände med det rullande materialet :

Ångvagnen ”Tjuren” kördes sönder 1884 och blev ombyggd till vanlig vagn. ”Mickel” innebrändes 20/2 1900 i lokstallet i Degeberga, men blev åter uppbyggd troligen med ”Tjurens” vagnkorg 1903 och användes till1920 då Tollarps järnvägsverkstad tog bort ångmaskinen och ”Mickel” blev en vanlig vagn. Loket ”Gärds” skrotades 1914. ”Åhus” såldes 1900 till Maltesholms Cementfabrik och tjänade där tiden ut. ”R.Hamilton”användes in på 30-talet på Tollarp-Åhus men blev skrotat 1934 tillsammans med ”Mickel” och en mängd godsvagnar.

 

Vad finns kvar idag :

Av det rullande materialet finns endast en boggie från en tvåvåningsvagn och en resgodsvagn ( ÖSJ 106 ) kvar, båda på Kristianstads Järnvägsmuseum. F.ö finns de flesta stationshusen kvar ombyggda som bostadshus. Av intresse kan kanske vara Vittskövle station som är det mest välbevarade stationshuset från ångspårvägstiden. Även Everöds gamla finns kvar på Urnvägen. Norr om Stora vägen vid dess anslutning till Lyngbyvägen finns Lyngby station. Gärdsbanans station i Åhus är idag fritidsgård under namnet ”Gärdskan”. Här finns också ett kombinerat lok och ångvagnsstall. Brofästena till gamla bron över Mjöån tjänstgör idag som fäste till en gångbro söder om Prinsessvägen 11. Bakom klostret i ÖstraSönnarslöv finns rester kvar av bibanan till cementfabriken. I Kristianstads Järnvägsmuseum finns en del att titta på. En del av deras material finns här.

 

Att läsa:

 Denna sammanställning bygger på material av Järnvägsmuseets Yngve Holmgren. En intressant historik av honom om Gärdsbanan finns i GärdsHärads Hembygdsförenings årsbok 1972. Vidare kan nämnas en kort-fattad historik till Gärdsbanans 90-årsjubileum, också denna av Yngve Holmgren, samt en uppsats av Jonas Andréasson.

 

Skrifterna finns hos Everöds Sockenförening.

Everöds Sockenförening maj 1987

Lars Hörbo

 

 

 

 socjarn.Jarnvagsstation1socjarn.Jarnvagsstation2

 Everöds järnvägsstation i början av 1900-talet                                                      Järnvägsstationen med hotellet i bakgrunden

  

 socjarn.sista ralsbussen

 Sista rälsbussen på nyårsafton 1952? Tage Andersson fotograferar. Hustru Ing-Marie och sonen syns bakom

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

 Everöds Sockenförening
– dokumentation i text och bild
 

Everöds socken nämns i historieskrivningen för första gången år 1228. Namnformen var då Aewaerthe.


Everöds sockenförening bildades år 1985 med Wolfgang Natusch och 
Lars Brettell som initiativtagare. Föreningen har som främsta syfte att dokumentera socknen i text och bild. Våra sammankomster har vi i ett av prästgårdens annex, där vi också förvarar all dokumentation.

Kontaktpersoner:
Ingvar Olsson ordf. 044-238529
Lars Brettell klubbmästare 044-238677

Linoleumsnitt av Wolfgang Natusch.